Kall som en sten.

 
Det verkar som folk tar mig som om jag är en påse där dom kan fylla med massa olika saker, och tror att jag alltid ska finnas där för dom. Men en dag kommer den där påsen att explodera och jag kommer försvinna. Det är bara så det är. Jag har inget ont mot någon, det finns ingen jag inte tycker om. Men vad skulle dom göra om jag bara helt plötsligt skulle försvinna? Skulle dom ifrågesätta sig själva då? Typ vad gjorde jag för fel, vad kunde jag ha gjort annorlunda? Visst jag tycker om att hjälpa folk och vill hjälpa dom med deras problem. Vill aldrig gå in på mina problem för det gör för ont. Vill inte öppna upp mig, eller rättare sagt.. Jag kan inte öppna upp mig. Jag säger inte att jag vill att dom ska sluta be mig om hjälp. För jag hjälper gärna till, då känner jag att jag faktiskt är bra på något. Men ibland blir det för mycket. Sen så vill man kanske ibland få frågan; hur är det med dig, egentligen? Det är en fråga som är så svår att svara på för man mår ju typ aldrig riktigt bra. Det är ju något som gör att man inte mår bra. Jag vill må bra, men jag känner mig kall som en sten just nu. 
 
 
"You see things. You keep quiet about them. And you understand. You're a wallflower."
 

Kommentarer:

1 Micah! :

Emma,
Jag vill be dig om ursäkt. För det första för vad jag sa om att ha en egen vilja, men även det som inte är lika konkret.
Jag talar inte om för dig nog mycket hur mycket du betyder för mig och hur mycket jag gläds över att du är där. Jag säger inte heller lika många gånger som jag tänker det, hur underbar du är, hur stark du är och hur du får mig känna mig levande.
Ännu en sak jag vill be om ursäkt för är mitt sätt mot dig såväl som andra människor. För speciellt i vissa perioder så är det lätt att sitta och klaga på hur livet är. Men ställer jag frågan tillbaka lika ofta som jag borde? Frågar jag hur det är och verkligen undrar eller är det bara ännu en hälsningsfras? Jag ska säga dig Emma att jag vill verkligen veta hur det är. Och jag undrar verkligen och vill verkligen lyssna. Det är bara så att jag ofta fastnar i mitt eget mörker och endast ser mig själv. Då får du rycka tag i mig och säga Lyssna nu Micah! Jag behöver snacka och jag behöver att du lyssnar. Och även jag försöker verkligen påminna mig själv om att när jag är i tuffa perioder ska jag inte bara se till mig själv och att jag mår skit utan även se till andra. För jag bryr mig. Det är bara det att ibland tar det lite extra energi för mig att visa det. Trots att du är så gaalet viktig för mig. Trots att du är en av dem jag bryr mig mest om, trots att jag är så sjukt glad att jag har dig!
Så därför vill jag säga med denna romanlånga texten att jag är ledsen. Och att jag hoppas att du kan lita på mig när jag säger att jag ska försöka förändra mig. Jag älskar dig <3

Kommentera här: