Keep.
Nu sitter man här i skolan. Solen skiner. Min kära underbara vän ligger här bredvid mig och blundar. Hon ser så himla fridfull ut. Jag vill också bara kunna stänga mina ögon. Stänga ute allt runt omkring mig. Men det kan man ju inte. Man lever i en värld där man är en i mängden man liksom går och går försöker göra en skillnad, men inget händer. Man sitter där med ett frågetecken över huvudet. Känner mig ibland som en Sims gubbe. Som om det är någon som säger åt mig att jag måste göra si och så. Som jag inte har någon frivilja. Alltså klart jag har det, men alltså ibland så undrar man ju lite.. Man försöker att kämpa sig egenom livet, men ibland finns inte orken. Man nu är jag på den här jorden och jag tänker stanna!
Haha vad söt du är!:)<3
Blunda är också viktigt ibland:) Bort från världen och in långt in där, till sina drömmar. Where the magic happens.
Känner igen känslan, brukar trösta mig med tanken att du är också den som spelar spelet. Det är du som bestämmer vad du ska göra och tänka och tycka och säga. Det är du som bestämmer reglerna och du som bestämmer vilka som ska "bo" i din spelomgång. Glöm inte det! Livet är för viktigt för att tas seriöst dock^^ Glöm inte att le. På riktigt, där bakom fasaderna av artiga leenden. För du är så vacker när du skrattar! <3 <3 <3
Tänkte på det på bussen. Hur underbart vacker du är när du är glad! Jag menar på riktigt. Det lyser om dig Emma. Något så otroligt. Låt ingen släcka den glöden! <3 <3 <3
Klart du ska stanna. Vad skulle jag göra utan min Emmis? Det vore ingen värld. Inte för mig. Vart är mitt liv när du inte är mig nära?
Älskar dig vännen <33