Keep.
Nu sitter man här i skolan. Solen skiner. Min kära underbara vän ligger här bredvid mig och blundar. Hon ser så himla fridfull ut. Jag vill också bara kunna stänga mina ögon. Stänga ute allt runt omkring mig. Men det kan man ju inte. Man lever i en värld där man är en i mängden man liksom går och går försöker göra en skillnad, men inget händer. Man sitter där med ett frågetecken över huvudet. Känner mig ibland som en Sims gubbe. Som om det är någon som säger åt mig att jag måste göra si och så. Som jag inte har någon frivilja. Alltså klart jag har det, men alltså ibland så undrar man ju lite.. Man försöker att kämpa sig egenom livet, men ibland finns inte orken. Man nu är jag på den här jorden och jag tänker stanna!
