iwillneverletyoufall

 

Du ser mig som en sol. En tjej med ett leende på läpparna hela tiden. Visar ingen negatvitet. Jag säger inget annat än positiva saker. För det är så jag vill att det ska vara. Jag vill visa mig stark och som att jag har kontroll och att jag vet vad jag gör. Men helt ärligt.. Så vet jag inte vad jag gör. Jag känner mig fångad. Jag känner mig instängd. Jag känner mig som mörkret själv. Bilden visar hur jag känner på insidan just nu.. Iskall blick, kall.. Kall.. Frusen.. Det kan ju bero på att jag fortfarande är sjuk. Men det är mer som spelar med mig.. Killar.. Kompisar.. Läxor.. Vädret.. Framtiden.. Liksom, vad kommer det bli av mig? Och killar.. Seriöst.. Jag är inte ute efter något direkt.. Men tydligen kan man inte vara vänner.. För dom vill ha mig på ett annat sätt. Men jag vill inte krossa mer hjärtan. Jag tycker inte om det. Men det känns så fel mot mig själv. Jag går liksom emot mig själv. Tvingar mig att göra något som jag inte riktigt vill... Men det kanske är värt det? Det kanske blir något bra av det i slutändan? Klart jag känner något.. Men jag vill inte bli sårad mer. Jag vill inte att han ska komma och sen försvinna igen. Jag är rädd för det. Tankar.. Tankar.. Tankar.. Japp såhär blir det ibland.