Dark soul.

 
Du ser mig som en sol. En tjej med ett leende på läpparna hela tiden. Visar ingen negatvitet. Jag säger inget annat än positiva saker. För det är så jag vill att det ska vara. Jag vill visa mig stark och som att jag har kontroll och att jag vet vad jag gör. Men helt ärligt.. Så vet jag inte vad jag gör. Jag känner mig fångad. Jag känner mig instängd. Jag känner mig som mörkret själv. Bilden visar hur jag känner på insidan just nu.. Iskall blick, kall.. Kall.. Frusen.. Det kan ju bero på att jag fortfarande är sjuk. Men det är mer som spelar med mig.. Killar.. Kompisar.. Läxor.. Vädret.. Framtiden.. Liksom, vad kommer det bli av mig? Och killar.. Seriöst.. Jag är inte ute efter något direkt.. Men tydligen kan man inte vara vänner.. För dom vill ha mig på ett annat sätt. Men jag vill inte krossa mer hjärtan. Jag tycker inte om det. Men det känns så fel mot mig själv. Jag går liksom emot mig själv. Tvingar mig att göra något som jag inte riktigt vill... Men det kanske är värt det? Det kanske blir något bra av det i slutändan? Klart jag känner något.. Men jag vill inte bli sårad mer. Jag vill inte att han ska komma och sen försvinna igen. Jag är rädd för det. Tankar.. Tankar.. Tankar.. Japp såhär blir det ibland.

Infinite.

“It's much easier to not know things sometimes. Things change and friends leave. And life doesn't stop for anybody. I wanted to laugh. Or maybe get mad. Or maybe shrug at how strange everybody was, especially me. I think the idea is that every person has to live for his or her own life and than make the choice to share it with other people. You can't just sit there and put everybody's lives ahead of yours and think that counts as love. You just can't. You have to do things. I'm going to do what I want to do. I'm going to be who I really am. And I'm going to figure out what that is. And we could all sit around and wonder and feel bad about each other and blame a lot of people for what they did or didn't do or what they didn't know. I don't know. I guess there could always be someone to blame. It's just different. Maybe it's good to put things in perspective, but sometimes, I think that the only perspective is to really be there. Because it's okay to feel things. I was really there. And that was enough to make me feel infinite. I feel infinite.” - The Perks of Being a Wallflower.