Peace.

 
Livet är allt underligt ibland. Nu har jag iaf äntligen fått mitt efterlängta körkort. Jag har jobb. Jag har världens bästa pojkvän som jag älskar över allt. Mamma och pappa gifte sig i fredags! Allt känns så bra just nu. 
Förutom att min farfar ligger på sjukhuset. Det är jobbigt. Han har alltid funnits där och hjälpt oss. Det som vi kan göra nu är att bara finnas där för honom. Men det är jobbigt att se honom ha ont. Han är helt klar i hjärnan men det är hans kropp som inte orkar. Det är så synd. Men tyvärr är det ju livets gång...
Men vi är inte redo att säga hejdå till honom. Vi behöver honom!  

Dark.

Livet har alla dessa planer för oss. Men vart är min plan? Egentligen vet jag, men mitt huvud är delat så allt är som ett stort moln med massa tankar och funderingar. Inget går som jag vill. 
Liksom jag borde vara glad. Har väldens bästa familj, vänner, pojkvän. Har två jobb och körkortet går framåt. Bara teorin kvar. Men ändå är jag inte hel med mig själv. Kan inte vara glad fullt ut. Kan inte känna kärlek fullt ut. Säger saker jag inte menar. Jag vill kunna mena det men gör det inte. Trodde att detta skulle försvinna efter jag tog studenten. Det är två årsedan och jag har fortfarande alla dessa tankar som spökar med mig. Men nu vet jag vad jag ska göra och inte ska göra. Jag ska ta tag i det på rätt sätt denna gång och inte förstöra mig själv. 
Jag har så mycket att leva för. 
Jag har glädje att sprida. 
Jag vill känna kärleken igen. 
Men jag måste bli ett med mig själv först och hitta allt detta inom mig. 
Men det är så svårt. Man ser bara svart.