iwillneverletyoufall

 

Precis så känner jag nu, jag är hur glad som helst över allt jag har men det är något som saknas något som gör att jag är så ledsen. Försöker lista ut vad det är men jag kan inte hitta det. Jag känner en viss tomhet, gnistan som man brukar ha inom sig är borta. Jag känner mig förvirrad, mina känslor är som försvunna, vet liksom inte vad jag ska göra för att hitta tillbaka. Jag måste få tillbaka min gnista, gnistan som gör att jag orkar med mig själv, livet och allt. Just nu känns det som allt håller på att nudda botten, jag sjunker längre och längre ner. Funderar på att be om hjälp, men vet inte hur jag ska be om hjälp vet inte ens om det kommer hjälpa, vet inte ens vad det är jag vill ha för hjälp. Jag är ju glad, jag mår ju bra. Allt fungerar lysande. Men jag är inte glad, jag mår egentligen inte bra, allt går åt bara nedför. Vad ska jag göra? Vet inte vart jag ska ta vägen längre, känner mig inte hemma någonstans, känns som jag svävar i rymden och kan inte komma någonstans, är liksom fast där. Allt jag vill göra är att skrika. Men vet inte ens om det skulle hjälpa. För vet inte vad jag ska skrika för. Är inte säker på någonting längre. När jag tänker på att jag håller på att bli vuxen, jag blir helt seriöst rädd. Rädd för att en dag sitta helt själv. Ingen kommer komma ihåg mig, ingen kommer sakna mig. Men så kan jag ju inte tänka för jag vet att folk inte kommer glömma mig, jag vet att folk kommer sakna mig. Jag vet att jag kommer göra en skillnad till denna värld. Det är så jag måste tänka annars kommer jag försvinna ner i ett mörkt hål där jag redan har varit, vill inte tillbaka dit.